Luftning
Nedbrytningsprocessen i komposten förbrukar allt tillgängligt syre. Luftning ersätter förbrukad luft i kärnan av komposten där syrebrist oftast råder. Effektiv nedbrytning kan endast uppträda om syre finns i tillräcklig mängd. Detta kallas aerob nedbrytning. Alla komposteringssystem bör innehålla reella möjligheter till luftning av materialet
Vattenhalt
Mikroorganismerna kan endast utnyttja organiska molekyler om dessa är lösta i vatten, följaktligen bör vattenhalten vid kompostering vara 40-60%. Om vattenhalten sjunker under 40% upphör mikroorganismernas aktivitet.
Överstiger vattenhalten 60% ökar densiteten, porer vattenfylls, lufttillförseln försvåras, processen avstannar, läckage av näringsämnen ökar och den anaeroba processen startar med vidhängande luktproblem. Vid all kompostering avgår vatten i form av vattenånga p g a att energiutvecklingen höjer temperaturen
Temperatur
Mikroorganismerna genererar värme vid omvandling av organiskt material. En kompost med temperatur mellan 30-60C fungerar optimalt. Vid temperatur över 60°C avstannar aktiviteten hos flertalet av de viktigaste organismerna.
Mikroorganismernas enzymsystem är som regel anpassade för ett visst temperaturintervall, ofta med en skillnad av ca 30°C mellan den högsta och lägsta temperatur som mikroorganismerna är verksamma vid. S.k. psykrofila organismer verkar i temperaturområdet 0-25°C, mesofila i området 15-45°C och termofila i området 35-70°C.
Temperaturutveckling
Temperaturutvecklingen är den driftparameter som mer än andra karaktäriserar komposteringsförloppet i allmänhet liksom komposteringen av hushållsavfall. Värmen uppkommer som överskottsenergi vid den aeroba nedbrytningen och resulterar i att materialet värms upp och att värme avges till omgivningen, främst genom avdunstning av vattenånga. I anläggningar för kompostering av hushållsavfall är det vanligt att man skiljer mellan huvudkompostering ( på engelska ”Primary Composting” och efterkompostering ”Secondary Composting” )
Huvudkomposteringen är den mest intensiva delen i komposteringsförloppet och ställer högst krav på processkontroll. Då omsätts på relativt kort tid (från några dagar till några veckor) de mest lättnedbrytbara beståndsdelarna i hushållsavfallet under kraftig värmeutveckling, syreförbrukning, avgång av vattenånga osv. Det är också under huvudkomposteringen som risken är störst för problem med lukt, lakvatten och arbetsmiljö.
Efterkomposteringen, då de svårnedbrytbara beståndsdelarna i olika omfattning bryts ned, tar längre tid (från några veckor till några månader) men är enklare att genomföra. Värmeutvecklingen är mindre och temperaturen minskar successivt.
I tvångsluftade komposteringsanläggningar regleras temperaturen genom att variera luftmängden
pH
pH-värdet bör ligga runt 7 för att mikroorganismernas metabolism skall fortgå optimalt
Mognadsgrad
Mognadsgraden är ett mått på hur långt nedbrytningen har gått. En låg mognads- grad innebär att endast det lättnedbrytbara materialet har omsatts. En hög mognadsgrad innebär att nedbrytningen i stort sett är avslutad och att materialet omvandlats till tämligen stabila humusämnen.
Mognadsgraden är ett mått på kompostens kvalitet och användbarhet och kan bl. a bestämmas genom att mäta temperaturen i komposten. Hög temperatur indikerar låg mognadsgrad, låg temperatur hög mognadsgrad.
Kompost med låg mognadsgrad, råkompost kan användas som gödsel och jordförbättringsmedel vid åkerbruk etc. Kompost med hög mognadsgrad kan användas t ex för tillverkning av odlingsjord, planteringssubstrat, etc.
